Vi drömmer
I vårt moderna samhälle,
står vi högst upp i trappan,
vi har möjlighet att förverkliga oss själva,
och i det perfekta samhället – ska vi förverkliga oss själva
Vi ska bli allt vi drömmer om.
Samtidigt som 83000 vuxna
är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa.
Samtidigt som 190 000 barn
lider av psykisk ohälsa.
Samtidigt som 1500 vackra människor
tar livet av sig varje år i Sverige.
Vi brister
Trappstegen under oss, som bygger på
tillhörighet, trygghet, vänskap,
omtanke, respekt och kärlek,
upplevs som allt mer osäkra att stå på.
Vi tvivlar på den grund som ska ge oss näring
och mod att sträcka oss starka
och att sträcka oss svaga – efter varandra.
Den psykiska ohälsan
kommer från brister i den grund
som vårt moderna samhälle vilar på.
Brister i den social gemenskap som en människa,
ett flockdjur, behöver för att utvecklas.
Brister i den emotionella närheten som ett hjärta behöver
för att känna med oss själva
och för att känna med andra.
Vi behöver
Vi behöver kärlek,
omtanke,
vänskap,
och en varm hand på vår axel,
i ett samhälle där
brist på trygghet
– skapar brist på förtroende till andra
och brist på tillit till oss själva
och så kommer skammen med känslor av
underlägsenhet,
svaghet,
hjälplöshet
och värdelöshet.
Skammen sluter oss i en känsla av ensamhet, av utanförskap –
i en tid där vi har tusen vänner på sociala media
– men inte en enda hand på vår axel
I en tid där vi kan köpa hundratals böcker om hur du kan hjälpa dig själv
– men inte en enda bok om hur vi hjälper andra.
Aldrig förr har vi känt oss så ensamma,
så utanför
och
aldrig förr har vi känt oss så sociala,
– i en värld där vi inte möts.
Vi längtar
Vi skriker – inom oss,
och det hörs höga rop
efter tillhörighet,
efter trygghet,
efter ett samhälle som bryr sig om sina invånare,
en skola där vi tar hand om varandra,
en arbetsplats där vi syns,
och vi längtar
vi längtar
efter en familj som är nära,
och en vän som är min.
Vi saknar
Den psykiska ohälsan kommer underifrån
– medan vi försöker laga den uppifrån.
Uppifrån genom regler kring sjukskrivningar
och genom nya policys kring kränkningar och mobbningsteam i skolan
och ett tomt värdegrundsarbete på arbetsplatsen
– där ingen pratar om det vi verkligen behöver:
om att få ingå,
känna tillhörighet,
bli sedd,
visas respekt och omtanke.
Och om att få en hand på en axel när det behövs.
Vi lyssnar
Så låt oss sträcka fram den där handen,
lägga den på någons axel
och fråga
hur det är
och lyssna till svaret.
Lyssna till svaret!
Käthe Ivarsson
Medmänniska
Författare
Föreläsare
Beteendevetenskap
KBT-terapeut
Yoga- meditationslärare
Jessica: I min depression infann det sig en ensamhet, en längtan efter tillhörighet och närhet. Den fanns där men jag hade ett större behov än innan av kramen, sitta nära, känna mig älskad, det var som om alla positiva känslor inte stannade kvar inom mig, vilket de negativa gjorde. Tack. Hoppas att du mår bättre. För det blir bättre. Käthe
Åh så bra skrivet!!! Så upplever jag ensamhet och depression!
Efter att ha varit sjuk ett halvt liv insåg jag att det inte var omgivningens fel.
Och att psykvården inte hade någonting att ge mig.
Ville jag må bättre måste jag ordna det själv.
Nu är jag frisk och hjälper andra till självhjälp
Vilken resa du gjort, Mike, och nu kan du dela med dig till andra. Det gillar jag verkligen. Vi behöver dela med oss. Så glad jag blir. Jag gör också så gott jag kan. Käthe
Kloka ord! Att prata med en människa idag verkar ute och överskattat. Vi mailar, SMS:ar, snapshattar istället för att träffas och prata med varandra. Vi möts av kundtjänster där vi bara kan prata med en elektronisk röst som sällan förstår vad vårt ärende är och vem vi söker. Det görs allt för att slippa det mänskliga mötet.
Håller med dig, Per. Nu ser vi resultatet. Vi är ett flockdjur. Vi behöver varandra. Vi är inte konstruerade för denna isolering från varandra. Du säger också kloka ord. Käthe